Vi har en längre tid använt att bli piskad som förspel. Att bli mer eller mindre bestraffad för vad gjort. Eller kommer göra. Det har alltså varit bäst i kombination med att vi varit borta. Helst då på något där jag knullat runt med andra män. Hemma har sedan en piska väntat på mig. Vår arsenal med piskor har utökats med tiden också. Vad som började med billiga små floggers har utökats till flera olika modeller och material.
Vårt nyaste inköp är en rottingkäpp. Köpte både den lite tjockare och den smalare. Samtidigt som vi köpte ljusen till candleplay (läs HÄR om upplevelsen). Och sedan jag påpekade att musik hjälper mig behålla fokus har han BDSM-playlist på sin dator via Spotify. Så när jag kommer upp för trappan efter honom och hör de svaga tonerna. Ja då vet jag genast vad för sorts stund han har tänkt sig.
Prövat oss fram
Ser ganska ofta att det ordnas kurser i teknik vid piskning på . Vi har inte gått på en enda. Istället har vi prövat oss fram själva. Han med hur han ska slå för att orsaka olika känslor. Jag med att delge när det blir för mycket eller lite. Men min tröskel blir även högre. Så nu under en par gånger har han kunnat slå hårdare och fler gånger. Speciellt då han orsakade en “hud-gasm” först. Mer om den förnimmelsen hittas HÄR då skrivits.
Vilken piska han börjar med har egentligen ingen skillnad. Det viktigaste är att det börjar lättare. Alla piskor känns lite olika. Den enda som inte används är “lejontämjaren”. Den fick jag känna på i Uleåborg av en annan man. Då vi just hade köpt den. Kommer publiceras senare HÄR om det. Tog så ont att jag inte vågat låta den användas igen. Men ska snart ge min man lov igen. Det var endast den piskan som gett mig blåmärke.
Bära blåmärken med stolthet
För många verkar just blåmärken vara en stor del av piskningens syfte. Att få så färgglada skinkor som möjligt. Och sedan stolt visa upp dem på bilder. Jag har otroligt svårt att få blåmärken. Blivit strypt så svartnat utan att något märke lämnat. Och inte ett enda blåmärke har min man lyckats skapa åt mig. Trots att han slagit hårdare för varje session. Jag skulle vilja ha blåmärken. Och jag märker på min man att han skulle vilja jag fick dem.
Så antar vi får ta i hårdare ännu. Eller om det faktiskt krävs en viss teknik för att ge blåmärken. Utan att tillfoga för mycket smärta. Borde kanske forska i saken. Eller helt enkelt intervjua någon. Såsom Piskaren från XU. Jag har träffat honom, men inte blivit piskad. Läs här om första mötet med honom. Eller kanske han som piskade mig första gången på Sanctum (läs här). Han tänkte ju ge mig blåmärken, men jag fegade ur. Ångrar det ännu…
Lista på våra piskor
De som vi har nu delar jag med mig av. Samt min personliga åsikt om dem som mottagare. Länken går antingen direkt till den vi har eller till den närmsta motsvarighet jag hittat.
- Bitch (den vi har). Som en mindre stekspade. Smäller bra när slås mot skinkorna, men ger minimal smärta. Var länge min favorit.
- Cheap-flogger (en av de vi har). Vi har några sådana. Kortare handtag, kortare band än på vår “riktiga” flogger. Passar nästan bättre som hipsuttelija (kittlare typ) än piska. Banden trasslar sig gärna.
- Skoskeden (närmsta jag hittat). En klar favorit. Stadig, lång, halvsmal -precis som en skosked utan böjning. Tar bra när min man slår med den. Och han har även testat att slå snabbt men sakta med den. En underbar känsla när smärtan byggs upp tills jag ålar mig undan.
- Läderspaden (närmsta jag hittat). Mjuk, böjbar, lite olika material beroende på vilken sida. Ger också olika förnimmelser beroende på vilken sida som används. Den ena svider mer medan den andra är mer smärtsam. Men båda är utomordentliga. Men smärtan är inte så intensiv.
- Hipsun (den vi har). Mer för att retas än för att piska med. Speciellt om man redan prövat på piskning. Men de svider faktiskt mer än man kunde tro av gummibanden.
Och några till av våra piskor
- Flogger (närmsta jag hitta). Bränner ordentligt när slås med den. Speciellt om ändarna träffar på utsidan av låret/skinkan istället för mitt på. Känns också underbart med det äkta lädret som dras över huden. En favorit, men som kräver mera övning.
- Rottingkäpparna, smal/tjock (de vi har). Kunde tro det skulle vara väldigt samma. Och det är det, men ändå så olikt. Trodde smalare skulle ta värre. Men den är så böjlig att känns mindre. Däremot viner den mycket mer så ljudet “skrämmer”. Den tjockare känns alltså mer. Och det är med den vi nu övat hårdare och hårdare slag. Är väl troligen den som skulle ge märken också.
- Lejontämjaren (den vi har). Har som sagt endast prövats en gång. Och det var smärtsamt. Och lämnade blåmärke. Troligen en piska som behöver en viss teknik. Men något absolut att öva på.
- Bälte. Lägger med vanligt bälte. Sånt som håller upp byxorna. För det har man ofta med sig, och kan lätt vikas ihop för att bli mer som en stekspade. Eller långt för att likna lejontämjaren.
Mina tips om nyfiken?
Jag är långt ifrån något proffs inom piskning. Men vad som hjälpt mig eller jag märkt tänkte jag ändå försöka dela med mig av. Vem du prövar med har stor betydelse. Jag skulle aldrig låtit någon okänd piska mig ensam första gången. Att jag lät honom på Sanctum göra det var för att min man var med. Och för att jag visste han lärde ut det åt andra. Så jag visste jag kunde lita på honom och min man att se efter mitt mående. Hur ni börjar har såklart också betydelse. Börja försiktigt. Med en “snäll” piska. Eller kanske bara med handen.
Kommunikation åt båda hållen. Man kanske tycker det viktigaste är att den som piskas ska kommunicera. Men för mig blir det nästan en låsning då känslorna svallar. Så min kropp reagerar, min man frågar om okej och jag kan nicka eller skaka. Och det är inte bara den som piskas som ska få ut något av det. Den som piskar ska också känna att detta är något hen vill göra. Inte må dåligt av att med vilje tillfoga smärta åt en annan. Då kanske den som vill bli piskad måste hitta någon annan som håller i piskan.
Eftervård
Begreppet eftervård är ganska nytt för mig ännu. Men ack så viktigt! Kan egentligen behövs efter helt vanligt lugnt sex också. Men desto mera extremt eller nytt något är. Desto viktigare blir det. Eftervården ser dock olika ut för alla personer. Vad jag behöver är min man. Nära, sammanflätade kroppar, strykande över huvud och kropp. Ord som visar han älskar mig och bryr sig om mig. Brukar kalla det “hålla ihop mig” när det är i samband med ångestattacker. Nu är det mera en förankring i nuet.
Och glöm inte. Den som piskar behöver också eftervård. Speciellt i form av “det var skönt, jag ville du skulle göra det, du har inte skadat mig”. Eller vilka ord du än vill använda. Men hen behöver veta att du mår bra, du ville det, vad du tyckte om det. Och att dina känslor för hen är desamma. Eftervården är det näst viktigaste. Det viktigaste är bådas samtycke. Båda ska vilja pröva på det, i den roll de får. Båda ska känna att det är givande. Det ska aldrig vara något man gör för den andres skull.