Att komma ur skåpet

Att komma ur skåpet är ett begrepp som främst förknippas med att vara homosexuell. I betydelsen att man slutar gömma vem man är. Utan berättar åt omvärlden att “hej, jag är Anna och jag gillar flickor”. Eller “jag är Pelle och tycker om pojkar”. Personligen tycker jag det är synd man ännu har den synen på homosexualitet. Att det skulle vara avvikande eller något som behöver döljas. Likaså att vara bisexuell eller polyamorös. Egentligen allt som avviker från den stora massans uppfattning om “normal sexualitet”.

Jag har inte kommit ut ur skåpet med min bisexualitet. Men min bisexualitet är ju endast på det sexuella planet. Hittills har jag inte haft några emotionella känslor som för en flickvän. Men man ska aldrig säga aldrig. Bäst som det är möter jag ännu en dam som sveper bort mattan under mina fötter. Men det tar vi då om/när det händer. Just nu är jag bisexuell inom den sexuella aspekten. Som min man vet om och uppmuntrar.

Berätta om swingerslivet

Här på bloggen är jag öppen och berättar mer eller mindre utförligt om swingerslivet. Men åt andra som jag träffar. Inte alls lika mycket. Mina bästa vänner känner till det. Två av dem vet jag driver denna blogg. Så de kan själva välja om de vill gå in och läsa om mina/våra äventyr eller inte. Sen kan jag, med hjälp av min ADHD, ibland kläcka ur mig det. Åt mindre bekanta i “the heat of a discussion”. Så finns nog andra som vet om det, men som jag valt mer eller mindre. För har alltid funderat igenom om de verkar vara okej.

Alltså på basen av vad vi diskuterat och deras personlighet. Helt enkelt känna efter hur den andre skulle ta det. Är detta en person som skulle vara “jaha”. Eller en person som skulle vara “wow vad intressant, kan jag få fråga..”. Och i värsta fall en “nej fyy du kommer brinna i helvetet”. Ganska snabbt om man diskuterar sex ser man åt vilket håll en person lutar. För samma förhållningssätt speglas i mer eller mindre alla aspekter. Speciellt de mindre accepterade.

Att inte få välja själv

Alltid nu som då hör vi om andra par eller personer på Xperience United som inte valt själva. Vars livsstil läckt ut genom någon annan. I efterhand hörde vi att på barträffen (läs här) hade personal gått runt och berättat. Åt andra gäster, att det var swingers i det bakre rummet. Väldigt skit stil enligt mig. Vi valde inte att berätta det då. Utan vår livsstil togs ur skåpet utan vårt medgivande. Och det är bara fel. Sex är en så intim och privat sak att man själv ska få välja om och när man berättar. Och åt vem man berättar.

Det fanns personer vi kände som jästin (icke-swingers) på baren. Som troligen hörde att vi i bakre rummet var swingers. Och de i sin tur kan ha berättat det åt någon annan. Som berättat åt någon och de sedan åt någon… Så vi kan ganska troligt anta att vi är avslöjade. Men vi har valt att inte bry oss desto mera om det. Och frågar någon rakt ut om vi är swingers så erkänner vi det. Bättre så än neka och låta rykten spridas. Erkänner vi det då så kan vi påverka vad de vet om det.

BIld av 3220633 från Pixabay

Skräckexempel från andra

Ett skräckexempel på att tvingas ur skåpet. Ett par. Deras son med vänner blev myndiga. Sonens vänner gick med i XU. De kom med telefonen framför sonen och visade bilderna på mamma. Ett annat skräckexempel, eller egentligen exempel på vuxnas grymhet. Föräldern nog berättat åt sina barn om det. Barnen (tonåringar) var okej med det. En annan vuxen säger åt barnen de är horungar då mamman (och bonuspappan) lever som de gör.

Ett exempel som går rätt. Ett par ute på krogen ska hämtas av sin dotter. Dottern kommer med sin vän i dennes bil efter dem. Så föräldrarna visste inte vilken bil. Så när dottern med vän kom höll de på och kysste sin gemensamma flickvän god natt. Dottern hade dock redan gissat sig till flickvännen så inga större känslor där. Men ni ser själva, finns många sätt att komma ur skåpet. Bättre och sämre. Men helst ska man göra det själv åt de som kan beröras av informationen.

Familjen i första hand

Är väl familjen i första hand som kan “lida” av det. Speciellt i skräckexemplen ovan. Så vi har funderat på att berätta åt familjen. Åtminstone en del av familjen. Den äldre generationen kanske inte behöver veta. Den yngre kanske behöver få veta efter en viss ålder. Men det finns inga färdiga mallar för hur man ska ta upp det. Ska man bara sitta vid middagsbordet på julen. Säga “ja bara så ni vet så är vi swingers”. Eller “så ni vet har vi ett sexuellt öppet förhållande”.

Tror den middagen skulle bli aningen stel efteråt. Eller så skulle alla bara “jo vi vet det redan”. Är väl bäst att berätta åt en i taget. Och för varje enskild familjemedlem fundera ut hur mycket man ska säga. Par som har barn har poängterat det viktigaste. Att se till barnen ändå är trygga. Och att de vet föräldrarna ändå är tillsammans. Att inget ändrar i hemmet trots detta. Och svara så sanningsenligt man kan på deras frågor. Med hänsyn till deras ålder.

Vad fascinerar andra?

Men vad är det egentligen som fascinerar andra så mycket? Så de tycker de behöver ta reda på. Och ser det som deras uppgift att berätta vidare åt andra. Någon påpekade det på sidan att det är ju ändå en avgiftsbelagd community. Att vem är så nyfiken att de betalar för att se om deras grannes mosters dotter är medlem? Bara för att sedan få berätta åt grannen och moster om flickans “hobby”. Är det någon form av sedlighetspolis i dem. Eller är deras liv så ointressanta att de vill se andras.

Eller är de avundsjuka över att man vågat “komma ut ur skåpet”. Fast de kanske inte har gjort det. Ingen aning egentligen. Men det är otroligt irriterande när andra ser det som sin ensak att blanda sig i livet. Som om inte livet vore tillräckligt svårt utan personer som pekar finger. Över saker som inte ens behöver ett finger.

Leave a Comment

Your email address will not be published.