Välkommen till år 2023 kära läsare. Nu när jag skriver detta är det första dagen på det nya året. År 2022 är äntligen till ända. Något jag tror att vi är många som är glada över. Året var inte direkt ett suveränt år med allt som pågått i världen. Personligen har det inte heller varit något toppen år. Vilket ni säkert märkt i och med avsaknaden av inlägg här på slutrakan av året. Jag lovar att försöka vara mer aktiv med mina inlägg under 2023. Men vi får se vart vinden bär…
Det hör väl till att göra någon form av summering över det gångna året. Och det är väl det jag ska göra till nästa. Med förvarning om ett långt och virrigt inlägg (troligen). Att försöka summera ett år fyllt med händelser, både bra och dåliga. Med en berg-och-dalbana av känslor. Skratt, gråt, ilska, lust, kärlek och svartsjuka. Jag ska försöka mitt bästa. Försöka ge en överblick av någon form åt er. Försöka dela upp ämnena så ni hänger med. Så spänn fast er och dyk ner i 2022 med mig…
Evenemang efter evenemang
Så kan det åtminstone kännas för er som ser mig posta om ett evenemang efter ett annat. Egentligen deltar vi inte i så många. Speciellt inte om man jämför med många andra medlemmar på Xperience United. Vi har vårt vardagsliv som tar en hel del tid. Men nu som då är det uppfriskande att få fara iväg på något helt annat. Med det sagt så har ju även jag tyckt det kunnat vara för mycket fokus på dessa evenemang. Och för lite fokus på oss som par. Något vi försökt åtgärda med egna dejter under året. Och genom att vara extra närvarande med varandra under kvällarna.
2022 blev ett år då vi prövade på de största evenemangen. Och fick konstatera att det var roligt. Prövade på andra evenemang och konstaterade de inte passade oss. Så med allt vi prövat på i bagaget från 2022 kan vi välja vad vi vill satsa på under 2023. Och inte stå och väga från en fot till en annan. Ska vi åka dit eller dit? Eller kanske ett tredje alternativ vore bästa? Vi har fått utvalt några evenemang som vi vill besöka regelbundet. Såsom kryssningen och stugsemestern. Och utöver dem vill vi besöka mindre evenemang då tillfälle ges.
Nya bekanta längs vägen
Som alltid när man deltar i evenemang träffar man på nya människor. Vissa klickar man direkt med. Andra tar det några träffar med. Och en del kommer man inte alls att klicka med. Så är det i vanliga livet, så är det också här. Bara för att man är öppensinnad betyder det inte att alla är lika bra match. Och visst har jag träffat både såna jag trivs väldigt bra med. Men också några jag har ingen lust/behov av att träffa igen. Någon “nära vän” kan jag ändå inte påstå att jag funnit. Men de flesta bor så långt borta.
När vi ses så kramas vi och utbyter fraser eller så. Men ingen har ännu kommit så långt att vi skulle ringas eller skicka åt varandra. Bara för att se hur den andra har det eller vad hen gör. Det är väl kanske något jag lite saknar inom detta. Någon att kunna anförtro allt som snurrar. Som också är där i snurret och vet vad jag pratar om. Fast det inte är exakt lika för hen. En “swingerskompis” så att säga. Med eller utan den fysiska biten. För mig spelar det inte så stor roll i detta sammanhang. Kanske 2023 ger mig en sådan…?
BIld av Alexandr Ivanov från Pixabay
Att dejta ensam
Vi skapade egna profiler. Min man fick kontakt med andra. Jag fick kontakt med andra. Plötsligt var vi båda måltavlor för egna dejter också. Inte bara jag, som kvinna, som var intressant. Utan även min man fick kontakt med kvinnor. Det var inte lätt för mig. Att inse min man är eftertraktad. Eller, det har jag alltid vetat han är. Men nu blev det så tydligt. Och de som ville ha honom fanns nära oss. Inte flera timmars bilfärd bort utan inom en timme kunde han vara hos dem. Och han träffade dem. De ville träffa honom igen. Han ville träffa dem igen. Och de träffades igen…
Medan jag fick det ena “bottennappet” efter det andra. Ingen som jag ville träffa en till gång. Så fixerade vid sex att det inte ens kändes lockande. Eller som gick över någon gräns utan lov. Så jag var personligen beredd att helt ge upp hela livsstilen. Medlemskapet på xu hängde väldigt löst. För mig. Jag visste redan att min man inte ville/kunde gå tillbaka till monogamt. Men jag orkade inte bli besviken på männen. Men som tur kom det en dejt med Crow som lyfte mitt hopp lite. Så jag stannar kvar. Ett tag till åtminstone.
Svallande känslor
Som jag redan skrev så lyckades min man hitta trevliga kvinnor. Jag lyckades inte hitta trevliga män. Så det, och att kände mig som “den andra kvinnan” ibland, kastade ner mig. Jag använder ner eftersom känslorna som frambringades inte var direkt positiva känslor. Och de finns där ännu, lurandes bakom ett hörn i mitt bakhuvud. Min man och jag bearbetar saker på väldigt olika sätt. Vilket är väldigt bra ibland. Men ibland så totalt jobbigt. För då bearbetar vi “förbi” varandra. Den ena tror den andre har bearbetat klart, men det har den inte. Och så trampar man i klaveret igen. Alltså gör bort sig.
Jag vet inte hur mycket jag vill dela med mig av allt detta. För mitt huvud spinner ännu. Jag har alltså inte bearbetat allt färdigt. Vet inte ens om jag kan bearbeta det färdigt. Så kan inte få en logisk ordning på mina tankar för att dela dem med er. Utan tror jag lämnar det vid att året 2022 har varit tungt för mitt huvud och hjärta. Och att jag verkligen hoppas 2023 ska vara lättare. Gärna får det även föra med sig lite lycka och glädje.
Och så var det skvallret…
Jag skrev om det redan i “Ett moraliskt felaktigt liv?”. Att vi blev “avslöjade” kring vår livsstil. Var kanske det som mest påverkade mig att ta en längre paus med bloggen. Att veta de visste vem som skrev denna text. Personligen bryr jag mig inte. Och min man bryr sig inte. Men jag har andra som kan ta åt sig. Eller bli förskräckta. Och han också så klart. Men han tycker ändå att jag ska fortsätta med min blogg. Då lagt ner så mycket tid på den redan. Och då jag faktiskt haft ganska bra med besökare på den också. Men det är klart att det tar ner humöret ganska ordentligt. Att få veta någon orkat luska ut vem jag är.
Och att hen då även sett det som sin uppgift att sprida vidare informationen. I och för sig så trodde väl någon att dessa inlägg utspelade sig i realtid -vilket de såklart inte gör! De inlägg som publiceras nu under våren kommer att vara från i fjol. Alltså med minst ett halvårs “betänketid” från när det skett tills det publiceras. Allt för att ge det hela en viss distans. Och inläggen jag skriver så lägger jag automatisk publicering på. Så de publiceras ett visst datum och klockslag. Inte då jag skrivit dem. För ibland kan man komma på något som borde infogas/tas bort. Så då är det bra att ha lite tid att göra det.
Så snälla 2023…
Det enda jag önskar från detta år är lite lugn och ro. Gärna med inslag av lycka här och där. Glädje ensam och med andra. Ett liv som för en gångs skull ordnar upp sig. I stället för att bara trassla till sig mer och mer. För jag skulle behöva ett lugnt år. Ett år med mycket positiva möten och upplevelser. Helt enkelt ett år då jag skulle få samla kraft i stället för att förbruka all kraft. Och sen ännu förbruka reservkraften.
Vore underbart om året även bjöd på en öppnare inställning i samhället. Men det är något som troligen tar bra mycket längre än ett år. Men kanske basen kunde skapas nu? Så får nästa generation skörda frukterna av det sedan.